Körde mitt första pass utan Nicole, det var lite läskigt. Är van att ha någon jag känner där, men de är bra träning för mig att kunna göra något själv utan att dö av ångest.
Själva passet var kul, trodde inte på en början. Men ledaren var den gladaste och vänligaste människan jag mött, och hon hade en väldigt livlig fantasi under passet. Och jag känner mig väldigt stolt att jag klara av hela passet, för ett år sen orkade inte mina knän mer än 10 minuter på en crosstrainer. Fördelen med att gått ner 10 kg sen dess, är att man orkar mer nu. Och var helt slut och överraskad att tiden gick så fort.
När jag kom hem så hade tydligen Knut saknat mig, för så fort jag satte mig i soffan så kom han och la sig på mig och halvsov en stund. Min lilla mammagris <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar